Blond vs. svart
med allt vad det innebär, luften känns tung, den inre stressen försvinner
inte av sig själv längre..
Samma gamla visa börjar upprepa sig och komma tillbaka igen, vet
inte om jag ska välkomna den med öppna armar eftersom det var 2 år sen vi
sågs senast..
Identitetsproblemet.. Inget jag hymmar eller tystar ner längre, det är sån
period jag kommer in i ibland mer elelr mindre.
Just nu handlar det om vem jag är, eller min hårfärg, om att försöka bli blond
igen, få bort mitt svarta jag.
Men rädslan om att förändras kommer tillbaka, herregud de är bara en hårfärg,
men jag ställer mig frågan, vilken färg förknippar jag mig med?
Svart, för de är den enda jag färg jag vet vem jag är i, självdestruktiv med
ätstörningar, arbetsnarkoman och alkoholproblem..
Men inget av det återstår, den tiden är förbi, samtidigt som en förändring är
behövlig så är rädslan där och river, river och ger mig ångest.
helst av allt vill jag bara riva slita, klippa av allt hår, men tryggheten försvinner
med den...
Hur förklarar man för en människa något så fånigt som en hårfärg!?
Är väldigt instabil just nu, humöret svänger på 2 röda, vem är jag? Varför reagerar
jag på det sättet jag gör? Är det avundssjuka? Rädsla? eller bara för att?
Saknar Gotland just nu enormt, tryggheten, ensamheten, vetskapen om vad jag har,
mina vänner, dem få som är kvar i alla fall..
Ibland är det bara skönt få slänga ur sig lite skräp från förrådet..
Torsdag
Ack vad dålig jag är på att blogga, tycker egentligen det är rätt roligt, men vad tusan ska man skriva om?
Allt rullar på i vanlig form, vardagen har åter kommit igen, jobb hit och dit, måsten hit och dit.
Träna hit och dit, idag är en sån där dag då energin simmar över på något annat...
Till hemmet, lägenheten, viljan att komma i ordning klokt, få upp allt på väggarna, hitta
gardinerna som passar och tapeter till både sovrum och sambons media rum.
Går i grå-tankar, lillebror hade jätte snygga gråa tapeter hemma, jättefina, blir väldigt sugen.
Varit inne på Colorama och kollat, hittat ett par jag kan tänka mig, men sen då, vad ska vi ha i
resterande rum?
Har iaf satt up gardiner idag, hittat ett par panelgardiner i linne, passade riktigt bra här om jag får
säga det själv.
Tittat på lampor, dels kökslampa, men hittat en men vetti tusan, de är så svårt.
Semestern är över sen länge, blandade känslor om hur den var...
Om man kunde dra tillbaka tiden, sätta en stopp kloss i mitt huvud, en påminnelse om att
gör jag detta kommer det sluta knas, och såklart gjorde de det, ordentligt.
Ordet seperation, avsked = panikångest i mitt huvud.
Det gör lika ont var eviga gång det ordet kommer upp, kanske för mycket av det jag
bearbetat är seperationer, inte bara mammas och pappas ( ja herregud de är 6 år sen, men de
gör fasiken lika ont ännu att tänka tillbaka) utan även från "livskamrat" som stått vid min sida,
varit med nästan från ruta 1, som jag helt abrupt stängde ute..
Ush, känslor, kommer alltid in på det, kanske för det är en stor del av mitt liv, vardag, jag är så
känslostyrd av mig själv..
Snart kommer sambon hem, äntligen, samtidigt som det är skönt med ett dygn från varann är det lika underbart när han kommer hem igen.
Har kommit in i Evanescense-feber, igen, förra veckan var det Pink och innan dess Otep...
"I believe that dreams are sacred
Take my darkest fears and play them
Like a lullaby
Like a reason why
Like a play of my obsessions
Make me understand the lesson
So I'll find myself
So I won't be lost again"
