Blogg
Tog bort min gamla blogg för att få kanske en kick att börja lite grann på nytt.
Men lyckats starta en igen, varför vet jag inte, kanske för att få skriva av sig,
både om allt gott och allt ont, både känslomässigt men även karriärsmässigt.
Dagen idag är jag stark, jag intalar mig själv varje dag att jag är som Hulken, lika
stark fast psykiskt.
Men icke dock nej nej tårtanken är tömd både för dagen och för gårdagen.
så mycket känslor i min kropp huvud kring alltingen i livet.
Utan orsak egentligen, utan rädsla som finns inom mig, som jag sätter fingret på och
vet vad den handlar om, men utan att komma underfun med hur jag ska hantera den eller
varför den finns där.
Den bara finns och kommer fram när jag minst anar det, så lite som ett samtal från fel person
mitt i natten får min rädsla att börja bearbeta om saker och ting, saker som inte finns i mitt liv längre,
saker som är bearbetade men ändå skrämmer skiten ur mig som får min tillit att vacka utan mening till den jag
älskar då, helt utan orsak.
Dagen idag är jag tacksam för det jag har, för den jag älskar, C, som jag ibland funderar på om jag ens
förtjänar, men som är tipp topp, utan honom vet jag inte vad jag skulle göra.
Mitt jobb, som jag egentligen trivs väldigt bra med men som ändå ger mig en klump i magen ibland av rädsla
varför frågar jag mig själv?
Vår lägenhet som vi myser runt i just nu, 38 kvadrat, men som snart förhoppningsvis blir 89 kvadrat med
2 rum, kök jättestort vardagsrum och inglasad balkong och badrum med tvättmaskin och torktumlare.
Ett stort sovrum som innebär att jag får en egen sida att kliva ur på, utan att kliva över C och väcka honom.
Vakna varje morgon med den jag älskar betyder så mycket, klockan ringer, värmen kryper närmare och
jag kan inte rå för att jag älskar att hålla om honom eller bli omhållen av honom, det ger min själv ro.
Idag vaknas dygnsjobb till imorgon, och jag försöker träna varje dag med att vara kvar i stunden, inte oroa
mig för morgondagen hur de är på jobbet, vad som ska göras, om jag blir tryckt i skorna eller inte.
Jag trivs med samtidigt är jag lite rädd, yngst i arbetsgruppen måste alltid försöka överträffa dem äldre för att
inte bli klassad som lat eller oerfaren...
Men lyckats starta en igen, varför vet jag inte, kanske för att få skriva av sig,
både om allt gott och allt ont, både känslomässigt men även karriärsmässigt.
Dagen idag är jag stark, jag intalar mig själv varje dag att jag är som Hulken, lika
stark fast psykiskt.
Men icke dock nej nej tårtanken är tömd både för dagen och för gårdagen.
så mycket känslor i min kropp huvud kring alltingen i livet.
Utan orsak egentligen, utan rädsla som finns inom mig, som jag sätter fingret på och
vet vad den handlar om, men utan att komma underfun med hur jag ska hantera den eller
varför den finns där.
Den bara finns och kommer fram när jag minst anar det, så lite som ett samtal från fel person
mitt i natten får min rädsla att börja bearbeta om saker och ting, saker som inte finns i mitt liv längre,
saker som är bearbetade men ändå skrämmer skiten ur mig som får min tillit att vacka utan mening till den jag
älskar då, helt utan orsak.
Dagen idag är jag tacksam för det jag har, för den jag älskar, C, som jag ibland funderar på om jag ens
förtjänar, men som är tipp topp, utan honom vet jag inte vad jag skulle göra.
Mitt jobb, som jag egentligen trivs väldigt bra med men som ändå ger mig en klump i magen ibland av rädsla
varför frågar jag mig själv?
Vår lägenhet som vi myser runt i just nu, 38 kvadrat, men som snart förhoppningsvis blir 89 kvadrat med
2 rum, kök jättestort vardagsrum och inglasad balkong och badrum med tvättmaskin och torktumlare.
Ett stort sovrum som innebär att jag får en egen sida att kliva ur på, utan att kliva över C och väcka honom.
Vakna varje morgon med den jag älskar betyder så mycket, klockan ringer, värmen kryper närmare och
jag kan inte rå för att jag älskar att hålla om honom eller bli omhållen av honom, det ger min själv ro.
Idag vaknas dygnsjobb till imorgon, och jag försöker träna varje dag med att vara kvar i stunden, inte oroa
mig för morgondagen hur de är på jobbet, vad som ska göras, om jag blir tryckt i skorna eller inte.
Jag trivs med samtidigt är jag lite rädd, yngst i arbetsgruppen måste alltid försöka överträffa dem äldre för att
inte bli klassad som lat eller oerfaren...
Kommentarer
Trackback
