Allmänbildning


Gotland, Syster och Sira

I dagens samhälle SKA man tydligen vara allmänbildad, hålla koll på en massa ointressanta saker, komma ihåg allt man lärt sig i skolan och diverse so on so on...
Kör stenhårt på att jag har lagt det på minnet det jag tycker är intressant, varför försöka banka in något som inte faller i mitt intresse som ändå kommer att försvinna på vägen, det är min åsikt och den må kanske vara dum men det är ändå min åsikt och jag har rätt till den!
Visst tusan fick man lära sig alläminbildning i högstadiet, det sticker jag inte under stolen med, men min högstadie tid gick åt annat, det var en tuff tid, både för mig och mycket för min familj.. 5 ungar varav 3 döttrar som går igenom depression perioden nästan samtidigt, förstår ibland inte hur mamma stod ut med allt, hur hon samtidigt ta hand om hushåll, oss ungar, försöka ge lillebror så mycket tid som möjligt på grund av hans osäkerhet och samtidigt stå ut med pappa,ch samtidigt försöka tackla sin svärdotter (brors tjej) och det var och är tusan inte lätt, mamma och andra mammor borde ha en stor eloge för att dem står ut!

Högstadietiden, åh vilka minnen.. Första riktigt kärleken, uppleva kärlek vid första ögonkontakten, pirret men ändå längtan till att få komma ut i livet och välja själv vad man vill bli och söka till gymnasiet.
Men dock mycket sorg, skilsmässan mellan mamma och pappa, hårstrået från att hamna i fosterfamilj diverse "olyckor" i skolan, hemma.. Tiden med Carro på Gervide, känslan av att ha en riktig vän som står vid ens sida i vått och torrt som inte drog sig för att ta en i kragen och be en skärpa sig, få en att tänka till vad som är viktigt i livet, om det är värt att slänga bort på den skiten man höll på med..
Saknad från det ena till det andra, Carro! Även om avståndet är långt så saknar jag dig!
Och gymnasiet, Lövsta, svårt att veta vad man vill bli vad man vill göra med sitt liv, men nu efterhand är jag nöjd, träffade människor som stod mig väldigt nära.

Och idag, funderar jag på vad jag vill göra med mitt liv, har jag uppnått av mina mål med livet än så länge? Japp, lyckades skaffa körkort=frihet! yeayh! Fått mitt "friskintyg" från Piren efter nästan 3 år av terapi och arbetande med mig själv.. Kommit en bit iaf med vad jag vill jobba med, med människor, men vad jag vill bli vet jag inte riktigt än, får börja med USKa utbildningen sen får jag se, jag kanske rent av vill bli svetsare om 2 år det vet man aldrig..

2 veckor kvar sen blir det en Gotlands tripp över helgen, längtar! Längtar! Saknar dem hemma väldigt mycket, inte bara familjen utan vännerna, J, luften, känslan av att komma hem slänga sig på soffan utan dem bekymren som finns här borta..
Måtte veckorna gå fort!

30 dagar kvar, och min kärlek till dig är stor!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0