strongbutweak

Har inlett hösten som brunett, otroligt nog är känslan helt Ok!
Fick återigen en impuls om en förändring, ringde frissan som var fullbokad
och gick till slut in på en drop-in.. Nja för stunden vart jag väldigt nöjd med lite
förändring men ack fick jag för bråttom, färgen blev ojämn och jag lyckas inte få
till frisyren igen, hoppla hoppla, dags att gå en kurs i hur man sköter håret kanske?
Skönt iaf fick bort mina lammull toppar efter alla blonderingar, they looked like shit!
Så hösten sattsas på en dunderkur för håret att bli fit-for-fight igen.

Hösten började på ett dåligt sätt, tårar, sorg, funderingar, diskussioner och
gamla sår som rivs upp återigen.
Sparkar på mig själv, dagligen! att blicka framåt, inte ta åt mig av det problemet,
det är inte mitt, men samvetet kryper ifatt och kastar ner mig till botten igen när det
gäller den saken, jag tycker inte om botten, har fått nog av den och har sett den ur många
bra och dålia vinklar.
Dagarna i ändo sparkar jag på mig själv att vara här! Nu! i denna stund!
Vill inte oroa mig, vara rädd för onödiga ting, inte vara beroende av någon eller något,
kunna stå på egna ben!

Ett gott tecken är alla drömmar jag haft/har börjar komma tillbaka på rätt
plats!